När jag var yngre firade vi midsommar hos mammas morbror och hans fru. De hade ett stort hus vid Gillinge med en gigantisk tomt där vi hade sex-kamp i olika bollgrenar och tipspromenad med priser till vinnarna. Det var mycket folk och vi åt sill-lunch vid långbord, grillade och sjöng. Vi barn/tonåringar kickade boll, ibland spelade alla kubb tillsammans.
Av de traditioner vi har haft i min familj är den här den enda jag nånsin har längtat och sett fram emot och som alltid har blivit så underbar som jag hade målat upp framför mig.
Denna tradition bröts när mormor dog. Eller ja, året innan blev det inget men det skulle fixas till året efter men det var precis runt mormors bortgång och sen blev det helt enkelt inte av.
Ända sen traditionen bröts har jag känt mig lite vilsen kring midsommar. Jag älskade verkligen vårt rejäla midsommarfirande, det är det enda vi nånsin har firat rejält, men sen traditionen bröts har jag firat midsommar på olika sätt varje år, vissa år har jag inte ens firat.
I år var jag sugen på att försöka återskapa den här traditionen, fast på mitt eget sätt. Dock sket det sig redan innan jag ens hann planera och nu sitter jag här, fyra dagar innan midsommar och känner mig lika förvirrad och vilsen som tidigare år. Det här året lär bli ett av de åren där vi inte firar alls, sad but true...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar