Idag är jag rastlös i själen. Jag är okoncentrerad, lättirriterad, nedstämd och orolig. Känner mig missnöjd med allt och det känns som att världen hatar mig.
Jag har dessa dagar lite då och då. Dagar då det känns som att hela världen ska rämna under mina fötter. Dagar då jag inte vill något hellre än att bli pytteliten, kura ihop mig till en boll och bara försvinna i tomma intet. Dagar då jag önskar att alla bara kunde glömma vem jag är och lämna mig att förtvina.
Jag hatar när dessa dagar kommer. De paralyserar hela mitt liv och gör mig oförmögen att leva. Jag blir ett skal. Det tar lång tid att bygga upp mig själv igen. Effekten efter dessa dagar håller i sig länge och har jag otur kommer det ett efterskalv eller rent utav en ny sån dag så nära inpå att jag inte har hunnit plocka upp spillrorna från gången innan och då är det ännu jobbigare.
Jag vill vara normal. Jag vill ha ett normalt liv som en normal människa i en normal värld. Varför var jag tvungen att bli så fel?!
1 kommentar:
Kära älsebex, du är inte fel.
Du är så rätt man kan bli och jag tycker om dig enormt mycket för den du är <3
Skicka en kommentar